Var skall jag börja? Det är så mycket som pågår nu och så mycket vi försöker förstå och lära oss.

C kom inte till skolan idag, steget är för stort. Han sa själv att det är för svårt. Vi pratade och kommer nu att försöka få tillbaka honom i någon form steg-för-steg. Imorgon skall han gå på matte bara och torsdag svenska och idrott. Vi fattade det beslutet själv, något måste hända. Verken skola eller soc har hört av sig, så idag ringde jag till båda själv.

Soc hade inte fått in någon orosanmälan, kanske skolan inte har skickat någon ännu, de sa att de måste göra det när ett barn skolkar mycket. Jag pratade med en tjej på telefon där och hon var snäll, men sa att det inte är så mycket de kan göra just nu, utan det är skolans ansvar att möta C och hjälpa honom tillbaka. Hon tyckte också vi skulle vänta på Bups utredning och ev. kan vi därefter få kontakt med Funktionshinder. Hon sa att skolan borde erbjuda hemundervisning, kortare dagar, små grupper eller liknande. Och det är precis det som vi har saknat - anpassning! Skolan har bara sagt att C måste komma till skolan...men det är inte så enkelt. Efter samtalet med soc ringde jag kuratorn på skolan. Jag har även skickat flera mail, vi MÅSTE ha en dialog. Jag tog upp vad soc hade sagt och vi kommer att ha ett möte med rektorn och där får vi prata om hur vi lägger upp resten av terminen. Vi tror att C just nu behöver kortare dagar, hemundervisning i matte, små grupper. Fokus på kärnämnen och PRIO att C mår bättre, får upp sitt självförtroende igen. Kraven måste sänkas. Det hade varit skönt, specielt för C, men också för oss föräldrar, att inte behöva stressa upp oss över att C just nu inte klarar att gå till skolan heltid. Inte ha den pressen.

Han kommer behöva anpassat skolgång både åk 8 och åk 9. Och vi måste börja nu, sedan när utredningen på Bup är klar då kan vi börja därifrån. C är en god kille som egentligen vill göra rätt för sig, men just nu förmår han inte. Med rätt stöd kommer han att klara det.

Vi har tider för när man skall stänga datorn på kvällen. Det brukar bli tjat och ibland bråk, men igår stängde C själv av den på utsatt tid och gick och badade och gjorde kvällmål själv. Vi pratade sedan om att han skall gå till skolan imorgon tisdag, men han låste sig helt. Skönt om vi kan få det att fungera i någon form med anpassning.

I natt vaknade jag med råångest. I magen. Min stress och ångest handlar mycket om att vi inte har lyckats att få C till skolan. Dåligt samvete? Att man inte känner sig tillräcklig som mamma? Vad har vi gjort fel? Jag har varit hemma från jobbet idag och är ledig imorgon. Känns skönt ändå. Idag fick jag lite hopp om att vi kanske kan hitta en lösning för nu. Jag är i grunden positiv inställd, vill handla och skapa lösningar.

Jag skriver nog lite förvirrade inlägg just nu, men hjärnan arbetar på högtryck    och ibland är det svårt att sortera ut i tankarna. Imorgon skall det bli fint väder och jag kommer att ta mig till skogen och gå en lång promenad och sedan sätta mig på det mest mysiga café i skogen. Det hjälper inte mig, min son eller familjen att jag bryter ihop. Måste ta hand om mig själv. Mådde så bra efter spa i söndags.